Skip to content
Anna Lindberg

Anna Lindberg Facebook ad: “Max dog när han var 6. Molly började visa samma symtom.”

Anna Lindberg Facebook ad: Max dog när han var 6. Molly började visa samma symtom.

Ran for 1 day, from October 29 to October 30, 2026, the last day Crush saw it.

Run by Anna Lindberg on Facebook. Crush is not the advertiser and does not verify its claims. See this ad in Meta's Ad Library(opens in a new tab)

Make your own version of this ad

Crush makes it, launches it in your own Meta ad account, scales the winners and pauses the losers.

About this ad

Meta Ad Library ID
1431458041826035
Platforms
Facebook
Relaunches
1
EU reach
22

How we count

Ad text

Jag hade egentligen inte tänkt dela det här... Men efter det som hände Max kan jag inte hålla tyst längre. Ännu en medicin kommer INTE att rädda din hund. Inte Apoquel. Inte Cytopoint. Inte antihistaminer. Inte ens nya Zenrelia. Inte heller veterinärens allergifoder. Inget av det kommer att fungera. Jag vet, för jag testade ALLT. Varje tablett. Varje spruta. Varje foder. I två år. Och min hund dog ändå. Sex år gammal. Njursvikt. För att jag ägnade två år åt att behandla ett allergiproblem som aldrig ens var ett allergiproblem. Och det värsta? Min andra hund började göra exakt samma sak. Samma slickande på tassarna. Samma röda mage. Samma kliande klockan tre på natten. Och jag var nära att låta samma sak hända igen. Om din hund kliar sig och du undrar vilken medicin du ska testa härnäst, slösar du bort tid som din hund inte har. Läs hela det här inlägget. Det finns något du behöver veta. Och det är INTE ännu en tablett. Jag heter Anna. Jag är 62 år och bor i en mindre stad i Sverige med min man Bosse och våra två hundar. Eller ja... Vi hade två hundar. Max var en sexårig labrador. Högljudd. Envis. En sån hund som kom och lade sin blöta tennisboll i knät på mig när jag satt i soffan, bara för att få mig att leka med honom. Molly är en fyraårig golden retriever. Lugn. Försiktig. Följer mig från rum till rum. Två helt olika hundar. Samma problem. Båda kliade sig. Varenda dag. För Max började det för ungefär två år sedan. Han kom in från trädgården och tio minuter senare låg han på mattan och tuggade på framtassarna. Slickade. Bet. Tuggade. Som om huden brann. Vi fick remiss till en hudspecialist. De gjorde allergitester. Max reagerade på tolv saker – pollen, gräs, kvalster och kyckling. ”Det är allergi. Miljöallergi. Det går inte alltid att bota, men vi kan behandla symtomen. Vi börjar med Apoquel.” Jag trodde på honom. Och jag ångrar det varje dag. Apoquel. En tablett varje morgon. De första veckorna verkade det fungera. Max slutade tugga på tassarna. Sov hela nätterna. Jag tänkte: Äntligen. Sedan blev det värre. Magen blev rosa och sedan röd. Han fick vätskande sår på höfterna. Råa, fuktiga fläckar stora som mynt. Jag skrev i en Facebookgrupp. ”Min hund får Apoquel men kliar sig fortfarande. Vad gör jag för fel?” Alla hade förslag. Cytopoint. Allergifoder. Antihistaminer. Medicinskt schampo. Så jag testade. Allt. Över 10 000 kronor på tre månader. Max kliade sig fortfarande. Och sedan började Molly också. Hon hade aldrig haft problem tidigare. Men hon och Max delade allt. Trädgården. Hundrastgården. Vattenskålen. Inom två veckor kliade hon sig också. Samtidigt blev Max allt sämre. Pälsen blev matt. Han började lukta jäst, så starkt att det kändes i hela rummet. Han gick ner i vikt. Jag kunde känna revbenen. Han slutade leka. Slutade hoppa upp i soffan. Han bara sov. Hela dagarna. Min lilla älskling försvann framför ögonen på mig. Jag tog honom till veterinären igen. ”Allergier kan bli värre med tiden. Vi testar ett specialfoder. Hill's z/d.” Nästan 1200 kronor säcken. Tre veckor. Fortfarande klåda. Fortfarande viktnedgång. Sedan kom provsvaret jag aldrig kommer glömma. ”Anna, Max njurvärden är förhöjda. Mycket högre än de borde vara. Han har tidig njursvikt.” Det kändes som att golvet försvann under mig. ”Va? Hur? Han är ju bara sex år!” ”Vi måste sätta in njurfoder direkt.” Max vägrade äta. Jag satt på köksgolvet klockan elva på kvällen och grät medan jag försökte mata honom med fingrarna. ”Snälla Max. Snälla, ät lite.” Han vände bort huvudet. Två veckor senare hittade jag honom i hörnet av sovrummet. Han andades snabbt och ytligt. Hela kroppen var slapp. Bosse bar honom till bilen. Vi körde direkt till djurakuten. ”Hans njurar fungerar till mindre än 15%. Kroppen håller på att ge upp.” De behöll honom över natten. Strax efter sex på morgonen ringde telefonen. ”Anna, jag är så ledsen. Max somnade in för ungefär tjugo minuter sedan.” Vi körde hem i tystnad. Jag kunde inte sluta tänka: JAG SÅG DET JU. JAG SÅG DET. I TVÅ ÅR såg jag Max klia sig. Och alla sa att det var normalt. Men nu var han borta. Och Molly? Hon gjorde exakt samma sak. Kliade sig tre, fyra nätter i veckan. Gick ner i vikt. Pälsen blev matt. Jag visste vad som väntade. Jag hade gjort precis som veterinären sagt. Ändå hade jag svikit min hund. Det som hände sedan är den enda anledningen till att Molly fortfarande lever idag. Samma eftermiddag stod vår granne Anders ute och klippte gräset. Anders är 73 år. Pensionerad veterinär. Han hade drivit en veterinärklinik i 41 år. Han såg att jag grät och kom fram. Jag berättade allt. Max. Allergitesterna. Apoquel. Njursvikten. Molly. Han satte sig bredvid mig på altanen. ”Det finns en sak jag lärde mig under 41 år som veterinär. Och den förändrade hur jag såg på hundar med klåda.” Jag torkade ögonen. ”Max klåda kanske aldrig var allergi. Det var något som levde inuti honom.” ”Levde inuti honom?” ”Parasiter.” Jag stirrade på honom. ”De tar näringen innan hundens kropp hinner ta upp den. Sedan släpper de ut avfallsämnen i tarmen. Tarmen blir inflammerad. Och inflammationen visar sig på utsidan. Klåda. Slickande. Röd hud.” ”Men veterinären sa ju att det var allergi. Vi gjorde tester.” Anders suckade. ”När hundens tarm är förstörd inifrån blir kroppen mycket känsligare för allt. Gräs. Pollen. Damm. Kyckling. Det är därför testerna kan visa reaktioner på nästan allt.” ”Apoquel döljer bara klådan. Cytopoint döljer bara klådan. Men där inne fortsätter problemet att växa.” ”Och allergifodret? Det förändrar vad hunden äter. Men inte det som redan lever där inne.” Jag mådde illa. ”Men Max gick ju ner i vikt. Och njurarna...” ”Parasiterna tar näringen först. Hunden äter, men kroppen får inte det den behöver. Därför går den ner i vikt. Därför blir pälsen matt.” Han tystnade. ”Och njurarna fick arbeta övertid för att rena blodet från parasiternas avfallsämnen. Vecka efter vecka. År efter år. Tills de inte orkade längre.” Tårarna rann nerför kinderna. ”Så i två år levde parasiterna i honom medan vi bara behandlade klådan?” Anders tog min hand. ”Du visste inte. Hur skulle du kunna veta? De här läkemedelsbolagen tjänar miljarder på att sälja tabletter som lindrar klådan medan hunden blir sämre inifrån.” ”Men hur löser jag det, Anders?” ”Det finns en naturlig ört som jag sett döda parasiter. Oreganoolja.” ”Oreganoolja?” ”Den har studerats för sin förmåga att bryta ner biofilmen som parasiterna gömmer sig bakom. När skyddet försvinner kan den döda parasiterna, larverna och äggen.” Han gick in i huset och kom tillbaka med en flaska. ”Det här använder jag. Wellvia 5-i-1 Magdroppar.” ”Vad är skillnaden?” ”Oreganoolja med 70% karvakrol. Tillräckligt stark för att döda parasiterna. Svartkumminolja som hjälper till att rensa ut dem. Levande goda bakterier som bevaras i oljan tills hunden får i sig dem. Och smak av anka så hon slickar i sig det direkt från maten.” ”Och det kommer stoppa klådan?” ”Om vi inte är för sent ute, ja. En pipett om dagen på maten. Inom fyra till sex veckor är parasiterna döda och utrensade. Tarmen lugnar sig. Klådan försvinner. Och njurvärdena borde stabiliseras.” ”Och om vi är för sent ute?” ”Då vet du åtminstone att du försökte.” Jag tittade på flaskan. ”Så det finns ingen risk med att ge henne det?” ”Ingen”, sa Anders. ”Det är en olja från en växt som du häller på maten. Den stänger inte av immunförsvaret som tabletterna gör.” Han räckte mig flaskan. ”Börja idag. Och Anna? Du svek inte Max.” Jag började ge Molly dropparna samma dag. De första dagarna hände ingenting. Jag var livrädd att det redan var för sent. Men på andra dagen upptäckte jag något som fick mig att stelna till. Vita, trådliknande bitar i hennes avföring. Jag skickade en bild till Anders. Han svarade: ”Det är parasiterna som kommer ut.” Dag sex hade hon bara kliat sig två gånger den veckan. Vecka två: en gång. Vecka tre: inte en enda gång. Efter fyra veckor började pälsen glänsa igen. Den unkna lukten försvann. Hon gick upp i vikt. Började leka igen. Min lilla älskling började komma tillbaka. Efter sex veckor tog vi nya blodprover. Jag var så nervös. ”Anna, jag har goda nyheter. Mollys njurvärden har förbättrats. Vad du än gör så fungerar det.” Jag började gråta direkt i telefonen. Det var fyra månader sedan. Molly har inte kliat sig en enda gång sedan tredje veckan. Hennes njurvärden är stabila. Magen är inte längre röd. Hon leker. Hon är glad. Och jag tänker på Max varje dag. För klådan var aldrig ”bara allergi”. Det var den första varningssignalen. Och vi ägnade två år åt att dölja den. Två år som kostade mig min hund. Jag ser fortfarande hundägare beskriva samma sak. Tassarna som slickas sönder. Klådan som väcker hunden mitt i natten. Pälsen som blir matt trots att hunden äter som vanligt. Och ännu ett nytt läkemedel som ska testas. Anders sa att de flesta hundar bär på parasiter utan att ägarna vet om det. Och att problemen kan växa i det tysta. Det är därför jag önskar att någon hade berättat det här för mig tidigare. Jag slösade bort två år på mediciner som, i Anders förklaring, bara dolde symtomen. Molly har inte kliat sig på fyra månader. Hon är frisk. Glad. Och lever. Men Max är borta. Jag trodde att en ny medicin skulle stoppa klådan. Det gjorde den inte. Och två år senare slutade hans njurar fungera. Sedan var han borta. Låt inte det bli din historia. P.S. Max kliade sig i två år innan njurarna slutade fungera. Jag trodde att vi hade tid. Det hade vi inte.

www.wellvia.se

Max dog när han var 6. Molly började visa samma symtom.

Wellvia

Learn more: wellvia.se(opens in a new tab)

More from Anna Lindberg

See all Anna Lindberg ads

More ads from the top 1,000

See the top 1,000 ads