Ad copy

De där skorna har stått utanför ytterdörren i fem månader. Regn. Frost. Snö. Slask. Fem månader. Sulan har jag dragit ut för att de ska "lufta bättre." Det hjälper inte. Ingenting hjälper. Det är min sons fotbollsskor. 1 300 kronor. Köpta i augusti. Tre veckor senare luktade de så illa att de fick inne-gångsförbud. Tre veckor. Det var allt det tog. Jag förstod inte hur det kunde gå så snabbt. Nya skor. Bra skor. Tre veckor av träning tre gånger i veckan och en match på lördagen, och de luktade som om nåt hade gått sönder inuti dem. Sonen sparkade av sig dem i hallen efter träningen. Jag kände det direkt. Inte bara svett. Nåt surare. Nåt fuktigare. Nåt som satte sig i hela rummet. Min sambo kom ut i hallen och sa tre ord: "Ut med dem." Så ut med dem. På betongen. Utanför ytterdörren. Där de har stått sedan dess. Och de förstörs. Jag ser det. Materialet blir stelt av kylan. Sulorna spricker. Regnvatten tränger in och gör dem blöta inuti, och lukten blir värre, inte bättre. Fukten gör att bakterierna trivs ännu mer. 1 300 kronor i skor som långsamt dör på betongen. Inte för att de är slitna, han har knappt vuxit ur dem. Utan för att de luktar. Jag har försökt. Drog ut sulorna, det är därför en sula ligger bredvid skon på bilden. Tänkte att det skulle hjälpa luftcirkulationen. Det hjälpte inte. Tidningspapper inuti. Ingenting. Bikarbonat. Ingenting. Torka dem med hårtork. Lukten försvann i en timme. Sen kom den tillbaka. Varm den här gången. Parfymspray. Nu luktade de parfym och fotboll. Min sambo sa att det var värre. Jag googlade "fotbollsskor luktar vad göra" och fick tusen husmorstips som alla hade en sak gemensamt: de funkade inte. Jag hade accepterat det. Skorna bor ute nu. Vi går ut på betongen varje tisdags- och torsdagskväll och hämtar dem. Sonen tar på sig dem utanför. Tar av sig dem utanför. De får aldrig komma in. Och jag räknade. Tre par fotbollsskor på två säsonger. Förra parets samma historia, luktade efter en månad, stod ute i fyra månader, förstördes av väder, slängdes. 1 100 kronor. Paret innan det, samma sak. 900 kronor. 3 300 kronor i fotbollsskor på två år. Inte slitna. Inte för små. Luktade. Då skickade en annan förälder i laget ett meddelande i gruppchaten. "Nån som testat Sunda Luktbort? Min dotter hade samma problem. Sprayade en gång. Lukten borta." Jag läste meddelandet tre gånger. Trodde inte på det. Men tre andra föräldrar svarade. Alla hade testat. Alla sa samma sak. Lukten borta. Inte dold. Borta. Sunda Luktbort. 199 kronor. 436 recensioner. Tar bort bakterierna som orsakar lukten istället för att dölja den. 199 kronor. Mot 1 300 kronor i nya skor. Matten var inte svår. Jag beställde. Flaskan kom. Jag gick ut på betongen, hämtade skorna, och sprayade. Ordentligt. I varje sko. Stoppade tillbaka sulorna. La dem i hallen. Min sambo tittade på mig. "Om det luktar i hallen i morgon flyttar de ut igen." Det luktade inte i hallen i morgon. Det luktade ingenting. Inte parfym. Inte kemikalier. Inte fotboll. Ingenting. Jag lyfte upp en sko och luktade inuti. Fräscht. En mild äppeldoft. Inget annat. Skorna har stått i hallen i sex veckor nu. I skohyllan. Som vanliga skor. Sonen sprayar efter varje träning, fem sekunder, rutin. Lukten har inte kommit tillbaka. Fem månader utanför dörren i regn och frost. Sex veckor inomhus utan problem. Allt det tog var en spray för 199 kronor. Jag ska inte räkna hur mycket pengar jag slängt i skor som förstörts av att stå ute. Men jag köper inte ett nytt par den här säsongen. De här lever vidare. Om ditt barns fotbollsskor står utanför ytterdörren just nu. Om de förstörs av regn och kyla. Om du redan har testat tidningar och bikarbonat och vet att det inte funkar. Släng inte 1 300 kronor. Rädda dem. Det här är lösningen ↓