Ad copy

Jag har tränat yoga i sju år. Det började som ett sätt att hantera stress efter att jag hade blivit utbränd på mitt jobb inom kommunikation, och det blev en livsstil. Jag går på klass tre gånger i veckan på en studio i centrala Uppsala. Jag har mina fasta platser, mina favoritlärare, och mina rutiner. Jag har också haft samma yogamatta i fyra av de sju åren. En Manduka PRO, den tjocka varianten. Den kostade nästan tusen kronor och den är fantastisk att träna på. Perfekt grepp, rätt tjocklek för mina knän, slitstark. Men den luktar. Inte som svett, inte som gummi, inte som något specifikt. Det är en lukt som inte riktigt går att beskriva med vanliga ord. En blandning av allt som har hänt på den mattan under fyra år. Hundratals yogapass. Svett som har torkats av men aldrig riktigt försvunnit. Hudfett. Den svaga doften av gummi som har absorberats med kroppsvärme. Allt blandat till en odefinierbar, sur, instängd ton. Jag märkte det inte själv. Det är det som är det luriga. Man vänjer sig. Mattan ligger ihoprullad i sin väska mellan passen, och den där luften inuti rullningen blir en del av vardagen. Man rullar ut, andas in, och tänker att det är normalt. Tills någon reagerar. Den kvällen i studion var det inte uttalat. Tjejen som flyttade sin matta sa verkligen ingenting. Men jag såg det. Jag såg att hon luktade, att hennes näsa rynkades, och att hon tog sitt block och sin flaska och flyttade. Och jag visste. Jag gick hem den kvällen och luktade på min matta på riktigt för första gången. Rullade ut den på golvet, böjde mig ner, och andades in. Det var inte bra. Samma kväll startade jag operation rengöring. Jag googlade "rengöra yogamatta lukt." Fick hundra svar. Provade det som verkade mest seriöst. Ättika och vatten, femtio/femtio, i en sprayflaska. Sprayade hela mattan, torkade av med en trasa, lät torka över natten. Nästa dag luktade den ättika blandat med den gamla lukten. Ingen förbättring, bara en ny dimension av obehag. Tetraolja och vatten. Samma resultat. Mattan luktade nu som en eukalyptusklinik med underliggande problem. Bikarbonat utströdd på hela mattan, liggande i tolv timmar. Dammsugsde bort den. Lukten var oförändrad. Baksoda fungerar kanske i kylskåp, men inte i gummimattor. Jag övervägde att köpa en ny matta. Men en Manduka PRO för tusen kronor, och mattan i sig var i perfekt skick. Det enda problemet var lukten. Jag berättade om mitt problem för Lisa, som jag tränar med på onsdagsklassen. Lisa är barnmorska och den typen av människa som alltid har en lösning. Hon log och sa: "Varför har du inte sagt något tidigare? Jag hade exakt samma problem med min matta förra året." Lisa berättade att hon hade fått ett tips av sin granne, som jobbar med hästar. Häststallar har en hel del luktproblematik, sa hon, och grannen använde en skonsam spray som bryter ner det som luktar utan att tillsätta egen doft. Inga starka kemikalier, säker att använda inomhus och runt djur. "Jag sprayer min matta efter varje pass," sa Lisa. "Det tar tio sekunder. Sedan rullar jag ihop den som vanligt." Produkten heter Luktbort, från Sunda. 199 kronor för en stor flaska. Jag beställde den samma kväll. Den kom med posten två dagar senare. Jag rullade ut min matta, sprayade den ordentligt på båda sidorna, och lät den ligga utrullad över natten. Det var första gången på år som mattan fick ligga öppen så länge. Nästa morgon gick jag ut i vardagsrummet. Mattan låg på golvet. Jag böjde mig ner och luktade. Gummi. Bara gummi. Den ursprungliga mattdoften, den som Manduka har när den är ny. Ingen svett, ingen instängdhet, inget surt. Bara gummi och luft. Jag rullade ihop mattan, stoppade den i väskan, och gick till kvällens yogapass. Rullade ut den på min vanliga plats. Tjejen bredvid mig, en annan den här gången, lade sin matta precis intill. Ingen reaktion. Inget rynkande. Ingenting. Det har gått två månader. Jag sprayer mattan efter varje pass, precis som Lisa sa. Ibland på studion, ibland hemma. Flaskan ligger i min yogaväska. En kompis som tränar crossfit frågade om det fungerar på gummihandskar och lyftbälten. Jag sa att jag inte visste, men att det fungerar på gummi och textil, så förmodligen ja. Han beställde en flaska. Förra veckan sa han att hans lyftbälte äntligen luktar som läder igen istället för som "fermenterad ansträngning," hans ord. Lisa berättade att hennes granne numera sprayer hela stallet med det. Hästfiltar, sadlar, allt. Det är skonsamt och giftfritt, så det fungerar runt djuren utan problem. Det som stör mig mest i efterhand är inte att mattan luktade. Det är att jag visste det, egentligen, men valde att inte göra något åt det. Jag hade vant mig. Och i den processen hade jag blivit den personen i studion som andra flyttade sig från. Nu är jag den som luktar gummi och luft. Och det är exakt vad en yogamatta borde lukta.