Ad copy

Söndag 29 mars kl. 18.00 Uppenbarelsekyrkan Bob Chilcott: St John passion Medverkande: Uppenbarelsekyrkans Motettkör Jessica Elevant, sopran Clifford Lewis, tenor Anton Eriksson, Kristus Fredrik Zetterström, Pilatus Damon Taheri, viola Andreas Lavotha, cello John Axelsson, Andreas Parmerud, trumpet, Johan Ahlin, valthorn Mats Agnelid, trombon Samir al Fakir tuba, Henrik Ståhlberg, pukor Axel Gryspeert, orgel Instrumentalister brasskvintett Martin Blomquist dirigent Konsertlängd 60 min Entré 150 kr via billetto.se Chilcotts mäktiga tonsättning av orden ur Johannesevangeliet är en dramatisk men optimistisk version av passionshistorien. Chilcott skriver själv om sitt verk: Min tonsättning av Johannespassionen är ett timslångt verk som beskriver Jesu rättegång och korsfästelse enligt Johannesevangeliet. Den skrevs till Matthew Owens och Wells katedral för palmsöndagen 23 mars 2013. Besättningen är sopran, tenor, två barytänger, blandad kör, viola, cello brasskvintett, orgel och pukor. Som i Bachs stora passioner berättas historien av en tenor/evangelist. Berättelsen sjungs i ariosoform som utvecklas i takt med att dramat intensifieras. Solisterna beledsagas av bestämda instrument i ensemblen: evangelisten av viola och cello, Pilatus av två trumpeter, Jesus av horn, trombon, tuba och orgel. Kören illustrerar folkhopen och soldaterna genom kommentarer och utbrott. Dess största roll är dock de meditationer som avbryter dramat vid fyra tillfällen. Jag har försökt få dessa meditationer att efter­likna stilen hos strofiska carols av t.ex. Thomas Ravencroft. Enkla och melodiska. Texterna är hämtade ur engelsk poesi från 12- och 1600-talet som uttrycker djupa mänskliga tankar om döden, livet och vårt förhållande till Gud och världen. Fem välkända passionspsalmer ingår och kan sjungas av kören tillsammans med församlingen. Som sångare hade jag förmånen att sjunga evangelistpartiet i båda Bachs stora passioner ett flertal gånger. Jag minns också hur jag som gossopran i Kings ­College Choir sjöng de enklare renässans-passionerna tillsamman med kaplanen och dekanen i Kings College Chapel under stilla veckan. Det är berättelsens stränghet, ångest och framförallt ödmjukhet som inspirerat mig till att ­skriva detta verk. Det framfördes för första gången i en storslagen katedral där samma berättelse framförts i över tusen år.