Ad copy

"Köp minneskum," sa de i butiken. Så jag köpte TRE. Det dyra märket från rehabshoppen. Den ortopediska kilkudden. Den svensktillverkade tryckavlastaren. Alla blev som stenhårda plattor efter en månad. Sedan visade en arbetsterapeut på kommunen varför "premiumskum" är det absolut sämsta man kan lägga i en äldre persons fåtölj Jag heter Birgitta. Jag är 55 år. Detta är inte en polerad reklamfilm. Detta är sanningen om de där 1200-kronorskuddarna som säljs med vackra ord men som lämnar våra gamla föräldrar helt oskyddade i sina egna hem. Mamma är 84. Hon bor kvar i radhuset i Alingsås. Sedan pappa gick bort för tre år sedan har hennes värld krympt avsevärt. Hennes fasta punkt är den gamla ljusa tygsoffan i vardagsrummet. Där sitter hon och tittar på Nyhetsmorgon, löser sina mönsterstickningar och dricker sitt eftermiddagskaffe. Hon tillbringar lätt tio till tolv timmar om dygnet i den soffan. Varje gång jag körde dit för att titta till henne intalade jag mig själv att hon hade det bekvämt. Men det var en lögn. Det började i november. Jag märkte att mamma började använda två extra prydnadskuddar under sig. När jag frågade varför sa hon bara: "Soffan har blivit så nedsutten, Birgitta. Det känns som om jag sitter direkt på träramen." Jag kände på soffdynorna. De var slitna, ja, men inte trasiga. Men för mamma, vars hud blivit tunn som silkespapper med åren, var varje ojämnhet en plåga. Hennes naturliga skydd – underhudsfettet på skinkorna och runt svanskotan – fanns helt enkelt inte kvar längre. Eftersom jag ville ha det absolut bästa för henne åkte jag till en specialiserad hjälpmedelsbutik. Första inköpet: En ergonomisk kilkudde i högdensitetsskum. Pris: 649 kronor. Den verkade rejäl. Men efter en vecka sa mamma att den var för hög, gjorde det svårt att nå golvet med fötterna och stängde av blodcirkulationen på undersidan av låren. Andra inköpet: En "tryckavlastande" kudde i äkta minneskum (Memory Foam) från ett känt märke. Pris: 1 199 kronor. Butikssäljaren lovade att den formade sig efter kroppen. Det gjorde den också. Den formade sig så mycket att mammas kroppsvärme mjukade upp skummet totalt efter trettio minuter. Den sjönk ihop helt och hållet. Mamma satt fast i ett djupt, stenhårt skumhål och kunde knappt ta sig upp utan hjälp. Tredje inköpet: En medicinsk luftkudde med manuell pump. Pris: 450 kronor. Ett ständigt passande. Antingen var den för hårt pumpad så mamma gled av, eller så läckte ventilen så den blev platt som en pannkaka innan kvällsnyheterna. Jag hade lagt ut över 2 200 kronor på specialkuddar. Och resultatet? Mamma blev mer och mer ovillig att sitta kvar i sin älskade soffa. Hon började lägga sig i sängen redan klockan sex på kvällen bara för att slippa smärtan i sittbenen. Jag kände en enorm maktlöshet. Man köper de dyraste produkterna på marknaden, litar på fackmän, och ändå ser man sin gamla mamma lida. Vändpunkten kom när kommunens arbetsterapeut, Agneta, kom hem till mamma för en generell bostadsanpassning. Jag visade henne mitt förråd av ratade kuddar. Agneta tog upp minneskumkudden för 1 199 kronor, tryckte tummen rakt igenom den tills hon mötte köksbordets hårda yta och skakade på huvudet. "Birgitta," sa hon. "De här kuddarna är designade för unga, friska kontorsarbetare som väger 75 kilo och har full muskelmassa. De är inte byggda för en 84-årig kvinna som sitter stilla halva dygnet." Hon förklarade att skum och gel har en linjär komprimeringskurva. Det betyder att ju längre du sitter, desto mer pressas materialet ihop. Till slut är luften urpressad ur skummet, och materialet blir lika stumt som en träplanka. Trycket mot huden minskar inte – det koncentreras på de mest sårbara punkterna. "När huden utsätts för det konstanta trycket stryps de mikroskopiska blodkärlen," sa Agneta. "Det är då vävnaden under huden börjar dö. Det är så de fruktansvärda trycksåren börjar. Det räcker inte med mjukhet. Man måste ha ett material som aktivt flyttar undan trycket, inte bara tar emot det." Jag frågade vad vi i hela friden skulle göra om inte ens de medicinska skumkuddarna fungerade. Då drog hon upp en helt annan typ av dyna ur sin väska. Den var inte gjord av skum. Den använde en patenterad cellstruktur som inte gav efter för kroppsvärme eller tid, utan fördelade vikten jämnt över hela sittytan utan att någonsin kollapsa. Det var ErgoCell. Jag beställde en direkt samma eftermiddag för 599 kronor – en bråkdel av vad jag redan slängt i sjön. När den kom lade vi den i mammas soffa. Skillnaden var omedelbar. Det var som om mammas ansikte slappnade av på tre sekunder. Hon sjönk inte ner, hon svävade ovanpå soffdynan. Nu har hon använt ErgoCell i snart fem månader. Kudden är exakt lika spänstig idag som den var första dagen. Den blir inte platt. Men det bästa av allt? Mamma ligger inte i sängen klockan sex på kvällen längre. Hon sitter kvar i sin soffa, stickar sina tröjor, och hennes hud är helt slät och fin utan tillstymmelse till rodnad. Om du också har en gammal mamma eller pappa som sitter timme efter timme, sluta köp billiga eller dyra skumkuddar på måfå. De gör mer skada än nytta när de plattas till. Gör det ordentligt från början. Spara dina pengar och rädda deras hud. Det kostar bara 599kr, och det är värt varenda krona för att få se sin förälder sitta utan smärta igen.